MIDDAG, HELGPLANER OCH EGENTID

Hej godingar!! Ja här sitter jag på en stol och hare gött. Vill bara önska er en härlig helg!! Jag ska njuta av att vara ledig och kunna göra precis vad jag vill när jag vill. Senaste veckan har innefattat en hel del plugg då vi har haft inlämningar och hemtenta. Nu är allt inlämnat och det känns SÅ skönt att kunna lägga det bakom sig och fokusera framåt.
 
Ikväll ska jag och R äta middag med mamma, min moster och min syrra med respektive, det ska bli så himla mysigt. Imorgon väntar några timmars jobb på förmiddagen innan jag tänkte ägna resten av lördagen åt att bara vara hemma, ta en promenad, få vara kreativ, läsa något härligt magasin, måla tavlor och bara fylla på med massor av inspiration och energi genom egentid. Ska köpa någon god mat och godis också. Längtar! 
 
Ha det fint så länge. Vi hörs imorrn. Pussss
 
 
VARDAGSINLÄGG | | Kommentera |

JAG HAR KÄNT MIG SOM DEN FULASTE PERSONEN I HELA VÄRLDEN

 
Sedan jag var 14 år har jag haft problem med min hy. I snart 10 år har jag stått framför spegeln, granskat mitt ansikte, klämt och pillat, använt olika dyra krämer, gråtit, tyckt och känt mig äcklig, fått utskrivet olika tabletter och speciella krämer av läkare för att acnen ska gå bort. Men inget har hjälpt. 
 
Under tonåren täckte jag alltid mitt ansikte med smink så att ingen skulle kunna se mina hudproblem. Till och med om jag bara skulle gå och hämta posten 200 m från mitt hem.
 
I bilen på väg till fotbollsträningarna, när jag oftast var osminkad, drog jag ibland ner spegeln i passagerarsätet, granskade min hud, höll upp båda händerna och täckte för de mest acnedrabbade områderna och tänkte "om bara dessa skulle försvinna då skulle jag ändå vara ganska fin".                               
 
I skolan var det extremt jobbigt att vara med på simlektionerna, för då skulle alla i min klass kunna se min prickiga rygg, och mitt prickiga ansikte, eftersom sminket i ansiktet skulle gå bort på grund av den fuktiga miljön.
 
När någon tog en bild på mig, och jag var utan smink eller att finnarna syntes, tyckte jag att det var EXTREMT jobbigt. Jag ville aldrig vara med på bild.
 
I många många år (och fortfarande idag) matas jag med bilden av att finnar och acne är något fult och äckligt. Tänk bara på all reklam som görs för hudvårdsprodukter som ska motverka finnar, acne, och "oren hy". Och vadå oren hy? Acne har absolut ingenting med hur ren eller oren hy man har.
 
Idag står jag fortfarande framför spegeln och granskar mig själv. Ibland gråter jag av hopplöshet och frustration för att jag känner mig som den fulaste personen i hela världen just på grund av min acne, och att ingenting hjälper vad jag än gör. Ibland känns det som att jag är den enda personen med detta problem trots att jag vet att det finns personer som lider av samma sak.
 
Trots att jag vet att det finns flera miljoner människor över hela världen, som också har acne, så tror jag att jag är den enda, eftersom jag på bloggar, instagram och övriga sociala medier aldrig ser någon med denna hudproblematik, eftersom det retuscheras bort. 
 
Och ja, jag förstår varför man väljer att retuschera bort. Kanske för att man skäms, kanske för att man känner sig osäker, kanske för att man känner sig ful. Kanske för att man är rädd för att få elaka kommentarer. Anledningarna är många och jag kan känna igen mig i varenda anledning. Personerna som retuscherar och fixar till sina bilder, det är inte deras fel att det blivit så här. Det är samhällets fel, och vi är alla produkter av samhället, men jag vägrar att acceptera det.
 
Jag vill inte att människor med samma problem som mig ska känna sig ensamma. Jag vill inte bidra till den osäkerhet och ensamhet som bland annat retuscherade bilder kan ge. Jag vill inte känna mig ful och äckliga på grund av min acne. Jag vill inte att andra heller ska känna så om sig själva för att de inte har någon att känna igen sig i. Därför gör jag ett aktivt val i att exponera mig själv precis så som jag ser ut. För att jag vill kunna lägga upp bilder på mig själv utan att bry mig om att acnen syns. Jag vill kunna känna mig fin. Men framför allt, så vill jag inte att några jävla prickar i ansiktet ska få begränsa mig. 
 

Förra året skrev jag en krönika om dålig hy och hur det kan påverka ens psyke.
 
Här kan ni läsa den: 
 
KRÖNIKOR | | 29 kommentarer |

SVARA PÅ MIN BLOGGENKÄT!

Underbara ni! Nu har ni en chans att tycka till om innehållet i min blogg. Jag skulle bli så glad om ni ville fylla i den här blogg-enkäten. Det tar max 1 minut. Den ger mig en tydligare bild av vad ni läsare vill ha mer eller mindre av här i bloggen. Så bra ju! 
 
VARDAGSINLÄGG | | Kommentera |
Upp