ATT VANDRA VID HÖGA KUSTEN
De tre senaste åren har jag och Rasmus gjort en vandringsresa om året. Sommaren 2015 besteg vi Sveriges högsta berg Kebnekaise, 2016 åkte vi och vandrade i Lofoten, Norge, och nu för lite drygt tre veckor sedan vandrade vi i tre dagar vid Höga Kusten.
Höga Kusten ligger (obviously) längs kusten mot Bottenhavet, mellan städerna Härnösand och Örnsköldsvik.
Vi vandrade i Skuleskogens Nationalpark i tre dagar och sov i tält två nätter. Vi vandrade ungefär 2 mil totalt, vilket kanske låter lite i mångas öron, men i kuperad terräng och med ryggsäckar på ca 30-45 kg på ryggen så är det rätt krävande. I denna terräng går gemene man i snitt ungefär 3 km/h.
Vi åkte på torsdagen tidigt på morgonen, och kom upp till Höga Kusten vid 14 tiden. Då åkte vi direkt till Friluftsbyn som ligger en bit utanför Docksta. Där gjorde vi oss redo för vandring och rådfrågade i receptionen var vi skulle gå för att få ut så mycket som möjligt av vår vandringsresa.
En kille i receptionen ritade upp en slinga på vår karta som vi sedan följde. Många har frågat mig om det är svårt att hitta, eller lätt att gå vilse när man är ute och vandrar. På de vandringsleder vi har vandrat har det varit markörer utsatta extremt tydligt längs hela leden (i detta fall var det blåa markörer som sitter på träd, stenar etc) så det är i princip omöjligt att gå fel. Dock är det alltid bra att ha med en karta.
I början av vandringen är ryggsäckarna extremt tunga, jag tror Rasmus packning vägde ungefär 45 kg, och min säkert 30-35. Inför våra tidigare resor har vi vandrat och promenerat ganska mycket innan vi väl åkt iväg. Den här gången var annorlunda och vi båda fick nog en smärre chock över hur jobbigt och tungt det faktiskt var. Dock så kommer man in i en lunk ganska snabbt. Det gäller att packa smart och att ryggsäcken sitter ordentligt så att man inte belastar kroppen fel när man går.
Tygnden ska vila på höfterna och inte på axlarna, så det är viktigt att ryggsäcken sitter korrekt och att man drar åt höftbältet ordentligt så att ryggsäcken inte hasar ner.
Man vandrar på allt från höga klippor med helt fantastisk utsikt, till stigar djupt ner i vacker och mystisk skog.
Höga Kusten har en minst sagt magisk natur. Anledningen till att jag älskar att vandra är att man får se så himla mycket coola platser, och att jag mår så himla bra av att få komma ut i naturen på det här sättet. Det är jobbigt att vandra, men här kan jag andas och njuta och slipper stressen som finns hemma i vardagen.
På väg mot Tärnättholmarna går man förbi Slåttdalsskrevan. En 200 m lång och 30 m djup och 7 m bred skreva som med påverkan av havet har bildats. Det sägs också att delar av filmen Ronja Rövardotter har spelats in här.
Så häftig natur.
Bella in action!
Efter skrevan vandrade vi vidare ner från berget, i djup skog och ut mot Tärnättholmarna.
Där hittade vi en helt underbar plats att tälta på, precis intill havet.
Alltså titta vilken idyll?!
En av anledningarna till den tunga packningen var några konservburkar vi hade med oss. Vi hade även med oss frystorkad mat som väger betydligt mindre – något att tänka på till nästa gång alltså. Första måltiden för oss blev ravioli i tomatsås som vi tillagade i stormköket. Givetvis toppade vi med lite parmesanost, lite måste man ju få lyxa till det i naturen? Det är knäppt också hur all mat smakar SÅ mycket godare när man äter ute i naturen.
Trötta, mätta och väldigt nöjda över första dagen, gick vi sedan och la oss i vårt tält.
Det var första dagen det, fler inlägg kommer så fort jag redigerat klart alla bilder.
wow, så magiskt! Vilken upplevelse! :)