EN FRUKOST, TANKAR OM STRESS OCH VÅRKÄNSLOR
Hej underbaringar, som jag har saknat er! Jag har så himla svårt att få ihop tid till att blogga just nu. Det är som att allt mitt fokus just nu ligger på att klara av skolan. Jag får liksom prioritera bort saker som jag annars älskar att göra – typ fota, blogga, skriva, måla. Jag har mindre än ett år kvar i skolan nu (10 månader för att vara exakt) så jag antar att det bara är att kämpa på in i det sista. Den här veckan har jag dock lite lugnare eftersom vi är i slutet på en kurs vilket gör att jag får tid över att göra sådant jag inte annars hinner med.
Just nu sitter jag och äter denna magiska frukost. Avokadomackor med salt, peppar och timjan, en skål med grekisk yoghurt, honung och hallon, samt en härlig kopp kaffe. Så himla gott och absolut en av mina favoritfrukostar. Buketten fick jag av Rasmus på vår 6-årsdag i helgen och den är så himla fin.
Franska tulpaner kan ju vara det vackraste. Det ger en dessutom så mycket vårkänslor. Fick också så sjukt mycket vårkänslor när jag var ute med Ajax på promenad imorse. Här i Västerås har det varit jättemycket snö de senaste veckorna, men nu börjar allt töa bort och man kan se marken igen.
Varje år när det värsta vintermörkret är över och solen börjar titta fram så tänker jag samma sak – "tänk att vi klarade det den här gången också, att ta oss igenom mörkret". Och så kommer vårkänslorna och lyckoruset av att det snart är vår på riktigt. Det är sjukt hur lite sol kan påverkar en så mycket känslomässigt.
Den här våren och sommaren är jag så sjukt sugen på att odla igen. Jag känner mig så sugen på att ägna mig åt saker som kräver tid och omtanke. Jag tror att det är en reaktion på stressen i vårt samhälle och att allt ska gå så himla snabbt. Speciellt när det handlar om sociala medier. Jag är så trött på det där snabba. Innehåll som skapas men som ändå försvinner ut i flödena, som ingen bryr sig om efter ett tag. Det är därför jag älskar att måla tavlor, för att det tar tid, och när tavlan väl är klar så finns den kvar i den fysiska världen. Varje gång jag tittar på den så upptäcker jag något nytt eller får en ny tanke. Jag tänker att det är lite samma sak med odling. Att det tar tid, man sår ett litet frö, vattnar, väntar, tar hand om. Det tar den tid det tar, naturen får sköta sitt, och sen när det väl börjar gro så får man liksom belöning för den tid man lagt ner. Det är så himla fint ju.
Jag känner verkligen att vi alla måste bli bättre på att stressa ned, ta det lugnt, få tid till eftertanke och ro. Den här killen vet då hur man tar det lugnt iallafall. Vi kanske ska lära oss lite från hundarna att allt inte måste gå så fort hela tiden.
Hoppas ni får en fin onsdag, vi får se när vi hörs nästa gång. Jag hoppas det inte dröjer allt för länge iallafall. Puss
Hoppas ni får en fin onsdag, vi får se när vi hörs nästa gång. Jag hoppas det inte dröjer allt för länge iallafall. Puss